Sitter här och tänker på alla fina minnen vi har haft, tårarna bara rinner. Min kärlek till dig är obeskrivlig, du lämnade oss alla ett stort tomrum. Du var den som alltid sa att jag skulle bli affärskvinna, men när du låg där på sjukhuset så frågade du mig när jag skulle bli läkare så jag kunde bota cancer. Tårarna rinner nu ännu mer. Det gör så ont, det är så jobbigt.

Men de sista orden jag fick säga till dig var jag älskar dig. Det kommer jag ha med mig i hela livet tills vi ses igen. Tills dess får du hälsa så mycket till mormor. Vila i frid nu finaste farfar.