Igår efter jobbet åkte jag till kära tumba hem till Edith. Tanken var den att vi skulle dra ut men herre min skapare vad trötta vi var, så kvällen spenaderas med att vara hemma hos Edith. Efter det gick jag hem till pappa och sov över där.

Idag åkte jag och pappa hem till farmor och farfar. Har ju inte varit där på ett tag så då passade jag på när pappa skulle åka dit.

Det gör så jävla ont i mig att se dig ha ont. Min kärlek till dig går inte att beskriva med ord. Du är min farfar, min förebild och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Varför ska livet vara så jävla orättvist?